Jag har nyss blivit klar med en ny sida i min self therapy.

För er som inte vet vad min "self therapy" är så är det min bok som jag skriver ner ALLA mina känslor.
T.ex ilska, sorg och massa sånt där som man inte vill ta med sina närmaste.
För man tror dom kommer se på en som om man vore ett monster.
och då är denna bok till min hjälp för att dämpa min ångest som jag får ibland.
Det är lättare att förklara i text än i ord enligt mig. Visst folk blir väl besvikna.
Att jag inte tar problemen med dom, men jag tar inte alltid mina problem med folk.
Jag stänger in dom oftast, och när det blir för mycket då får min bok stå ut.
Jävligt bra att ha för er som får ångest men inte kan berätta för någon hur det känns osv.
Jag har ju visserligen min flickvän att säga allting till, men ibland är det för mörka saker.
Som jag inte vill att hon ska höra, så hon kanske ser på mig annorlunda.
Jag är osäker på mig själv ibland. inte mitt fel..

MEN HUR SOM HELST. Jag är klar med en sida, och den tänker jag faktiskt visa för min flickvän.
För det är INGENTING om min ångest.
Utan mer som en skadad poesi som ser ut att ha blivit skriven av ica jerry.
Men skitsamma, hoppas hon tycker om den bara.
Väldigt kraftfulla ord i den så det låter som att jag är deprimerad Oo
Men det är jag inte, jag mår bra med henne.
BÄttre än jag någonsin gjort med någon annan.
Men allt det osm låter depressivt, är starka kärleksord.
Jag är fan inte bra på sånt.
Men hon ska få läsa den. 
och få se min konstnärliga sida.