Jag är nog tillsammans med den underbaraste på hela jorden.
Hon hjälper mig genom allt, hon lyssnar på allt jag säger och försöker alltid komma på en lösning.
Och jag har aldrig ALDRIG haft någon som försökt hjälpa mig.
I alla dom tidigare förhållanderna, har jag alltid fått hört :
Aw synd om dig.
Inge mer, men denna flickan hjälper mig genom allt!
Seriöst allt!
Visst det är typ hennes jobb typ när hon är min flickvän.
Men hon gjorde det långt innan vi var tillsammans.
Vi var som syskon, oskiljaktiga.
Hade den ena problem, hjälpte vi den andra.
Visst vi kan bråka om världens fjolligaste sak.
Men vi tar oss alltid igenom det.
Vi har gråtit i varandras famnar.
Visst jag är inte en sån person som gråter i andras famnar.
Men i hennes famn känner jag trygghet, att ingenting kan skada mig.
Det är som att vara i en liten bubbla for the moment.
Bara hon och jag där.
Hon låter mig ligga i hennes knä när jag pratar om saker och drar sin hand genom mitt hår.
Hon håller om mig som om jag vore gjord av glas men endå hårt.
Som att hon är rädd att jag försvinner om hon släpper.
Men en sak är säkert, jag kommer aldrig försvinna.
Jag skulle inte klara av det, jag klarade inte en dag utan dig.
We are meant to be honey.
I love you.