Bara för min lillskit blir 15 idag så ringde hon mig nyss och sa att jag skulle blogg aom henne, vilket jag lovade för läääängesen men inte vetat vafan jag skulle skriva. Så nu får hon en födelsedagspresent av mig såhär:


Jo du har alltid funnits där för mig, vid min sida som en nära vän. Och det glädjer mig att just JAG får ha dig som min vän. Vi har haft våra bråk hit och dit, vi har kunnat stått och skrika på varandra face to face men endå löst allt. vi har suttit 1 m ifrån varandra och inte sagt ett ord till varandra på en månad. Men vi båda inser att vi verkligen inte kan bråka. Vi bråkar och bryter kontakten för att vi ska inse att vi behöver varandra. Och visst vissa blir ju rätt less på oss för vi bråka och är vänner sen igen efter allt som hänt och sagts. Men hur ska en vänskap som våran kunna brytas egentligen? När båda har hjälpt varandra mer än vi sett själva. Du hjälpte mig kunna komma ur alkoholen ganska mycket under förra året när jag drack ganska ofta. Tillslut så slutade jag ju, och du blev stolt över mig. Du har gått ut i isande vinter bara för jag var stupfull och behövde dig. Hur många skulle kunna göra det för en vän? Och jag har aldrig tackat dig för allt du gjort för mig .. Men jag hittar inte orden hur jag ska kunna tacka dig egentligen. Hur ska man kunna tacka någon som hjälpt en komma ur ett liv man var beroende av förr? Kan man tacka den personen med ett enkelt tack?! Nej det kan man verkligen inte, jag kan aldrig kunna tacka dig nog efter allt du gjort för mig. Men just nu .. kan jag bara säga tack för allt du gjort.

Och grattis min lillskit :) <3