Jag saknar dig.

Minns du när vi satt inne på station 4/2-2010 och jag snackade smått med dig?

Och jag skulle hem 20:15 med 70bussen, du hoppade på samma och då börja vi snacka mer.

Efter det så klickade det direkt mellan oss två, det var typ menat att det skulle vara såhär.
Vi smsade mest hela tiden, gick ut och rökte tillsammans, pratade problem och känslor.
Vi kunde prata i timmar om ett ämne, och det ämnet var kärlek.
Båda hade det struligt med den, och du blev som en i familjen hos mig.
Visst vi var väl inte så himla lagliga om vi säger så.
Men vi gjorde allt tillsammans, minns du när jag var i bollnäs och du smsa mig?
Jag sa att jag var i bollnäs? Jag märkte att nått var fel.
Tog första tåget hem och sprang hem till dig.
Och hittade dig på golvet?
Hur jag grät när jag såg hur illa det var?
Vi har alltid funnits vid varandras sida och aldrig svikit varann.
Alla jävla partyn och alla andra saker!
Eller när vi såg ett stjärnfall tillsammans?
Hur underbart vare inte att se sitt första stjärnfall med sin bästavän?
Och alla nätter vi kunde ligga på taket och röka och inte göra nånting.
Jag saknar våran tid, den tiden vi sket i allt och alla.
Och bara levde livet.
Jag älskar och saknar dig Camilla Larsson.

<3

Jag minns! jag minns allt, som om det vore igår, men det var för längesen det var "vi".

jag saknar det.

JAG ÄLSKAR DIG!! <3<3